My life as me

Idag var det inte mycket som fungerade. Alexandra ville inte gå upp, inte byta blöja, inte ha några kläder, inte ha några skor, inte åka vagn, inte gå själv... Jag fick slänga upp ungen på armen och bära henne hela vägen till förskolan, fantastiskt skönt! När vi var typ tio meter därifrån sken hon upp som en sol och utbrast ett "fraaamme!". Joråsåatte... Hennes pedagoger ser ju aldrig hennes förbannade och rabiata sida så dom trodde inte på mig alls när jag sa att jag lämnade världens argaste unge idag. Men jag hade Johanna och Lucas som vittne på vägen... När jag gick från förskolan var lillfröken på strålande humör och tjattrade för fullt. Hon kanske ska bo där? Nej, hon är världens underbaraste unge faktiskt. Men den här tvåårstrotsen hon har kommit in i får mig att vilja slita av mig håret. Någon chans att den går över innan hon ens fyller två?

 

Idag sitter träningsvärken på plats efter gårdagens boxning. Det var ett bra pass med en bra instruktör så det är inte helt omöjligt att jag går på det igen. Nu har jag lunch och sen är det kvällsmöte efter jobbet. När jag kommer hem lär jag somna innan jag ens landat i sängen.

 

Ha en skön dag, hörni!